Jag berättade aldrig om mitt kontorsrum igår. Mitt rum som tidigare har varit kontorschefens rum och som var det finaste på hela kontoret. Skillnaden är att det nu finns skrivbord för sexton personer till i rummet. Jag sitter ensam mitt i rummet bakom ett bastant bord i mörkt trä. Skrivbordet är dubbelt så stort som det jag hade hemma i Sverige och mer än så om man jämför med övriga skrivbord i rummet. Då och då avbryts jag av att någon kommer in, självklart efter att ha knackat först trots att dörren är öppen, och meddelar mig något varefter personen snabbt tassar ut för att inte störa för mycket. En känsla av makt och upphöjdhet infinner sig. Den känslan försvinner dock snabbt när Wayne, min rekryterare, förklarar att Jeffrey, IT-ansvarig, behöver lagra ett stort antal datorer och att halva rummet kommer utnyttjas som lagerlokal minst en månad framåt. Skönt att komma ner på jorden igen.
april 12, 2008 kl 7:31 f m
Det var väl bra att du landade i verkligheten igen! En son med hybris vill vi inte kännas vid. Är det medningen att de du anställer sen ska sitta i samma rum? Annars kan du byta skrivbord när ditt har blivit för stökigt.
april 15, 2008 kl 1:15 e m
Yes, hela teamet ska vara i samma rum. Annars hade det varit en bra ide att sprida ut mig på varje skrivbord. Ett skrivbord för mina kaffemuggar, ett skrivbord för mina anteckningar… Ska kanske passa på innan den första anställda kommer på måndag.