Ibland regnar det tydligen här också

Sitter dyngsur på Starbucks, mitt emot kontoret, och väntar på att regnet ska gå över. Hela staden är inbäddad i en tjock betonggrå dimma som gör att skyskraporna flyter ihop med himlen. Min plan var att åka hem men efter en kvarts tröstlöst jagande efter taxi gav jag upp så nu sitter jag här och dricker en cappuccino istället.

Dagarna på kontoret går långsamt när man är helt ensam. Det enda avbrottet under dagen är lunchen med Wayne. Vi går till någon lokal restaurang som ofta ger ett ganska tveksamt intryck. Sprickor som letar sig över stengolvet. Plastbord och stolar som verkar stulna från en campingplats någonstans i Östeuropa. Själva lokalen är formad som en korridor där man precis fått plats med en bordsrad längs vardera vägg. Totalt får kanske trettio personer plats. Jag är ensam västerlänning. Maten är dock fantastiskt god och väldigt variationsrik. Du har bland annat den starka maten från södra Kina, skaldjursmaten från kustprovinserna och det lätta, fräscha kantonesiska köket. Ingen har hört talas om friterade bananer med glass. Lunchen går loss på 10 RMB (ca 10 kr) var och vi turas om att betala varannan dag.

Regnet öser fortfarande ner men min cappuccino är slut och jag börjar bli hungrig. Eftersom rusningstiden är över så borde jag dock kunna få tag på en taxi hem till lägenheten den här gången. Det ska bli skönt när jag kan flytta till min egen lägenhet, som man kan åka tunnelbana till. Om allt pappersarbete går igenom sker flytten på söndag.