Färden över floden

Vaknar upp svettig med en bultande huvudvärk och en svag känsla av illamående. I mina öron ringer fortfarande housemusiken från klubben Lounge 18 som jag lämnade bara några timmar tidigare. Jag sluter ögonen i desperat försök att hålla mig kvar i sömnen, men mobiltelefonens alarm gör allt för att jag inte ska lyckas. Reser mig till slut sakta upp i sängen och kollar på klockan. Två timmar kvar tills jag ska vara vid min nya lägenhet och ta emot nycklarna. Hela min kropp vill bara ligga stilla kvar i sängen men eftersom taxiresan kommer ta nästan en timma så ignorerar jag kroppens signaler och släpar mig in i duschen. Efter en kort dusch börjar jag planlöst packa ihop mina saker. Tröttheten gör att allt går väldigt långsamt och det känns som jag aldrig kommer få ner allt i mina väskor. Tillslut lyckas jag dock.

Taxiresan blir ganska obehaglig. Solen har börjat värma rejält och taxichauffören försöker förgäves få luftkonditioneringen att fungera. Istället åker vi med öppna fönster och bilen fylls snart av de svarta avgasmolnen från diesellastbilarna. Varje bil som vi passerar tycks ta omvägen genom mitt huvud och när jag blundar kommer illamåendet tillbaka igen. Efter vad som känns som en evighet stannar äntligen chauffören. Jag betalar, tar ut mina väskor, och ser taxin försvinna längs gatan.

Framför mig reser sig ett av de fem 35-våningshusen som utgör bostadskomplexet ”Jing-An Four Season’s”. Jag passerar den kostymklädda vakten i porten och går in i hallen som mest liknar en lobby på ett finare hotell. Åker upp till 21:a våningen där jag möts av uthyraren som lämnar över nycklar, en fjärrkontroll till det elektriska dörrlåset och ett passerkort till dörren nere i lobbyn.

När jag äntligen blir ensam i lägenheten så sätter jag mig ned i den temporära vardagsrumssoffan, mina riktiga möbler kommer först nästa vecka, och tittar ut genom balkongfönstret. Utsikten får mig snart att glömma bort huvudvärken och jag måste nästa nypa mig själv i armen. Overklighetskänslan, som till och från drabbar mig här nere, tränger sig återigen på. Mitt liv här är på så många sett olikt det jag har i Sverige och det är fortfarande svårt att förstå att det här kommer vara mitt hem ett år framöver.

Som ni ser så har jag fått ett kinesiskt namn av Wayne – Tài Zhēn. Zhēn betyder Hassel och är forntida tecken som inte längre används dagligen. Tài är ett namn som tidigare endast var förbehållet kungar och som ganska passande bland annat betyder högst. Danzel, den nya team leadern som började i måndags, berättade för mig att mitt namn lät som något som intellektuella föräldrar, som läst mycket historisk litteratur, skulle ge sina barn. Kanske inte lika tufft som att heta Rock, Apple och Princess som några av mina nya kollegor heter, men jag är ändå stolt över mitt nya namn.

Etiketter bilder, lägenhet, Shanghai