Månadsrapport

Det är inte jag som bestämmer i min lägenhet längre. Mina glas har plötsligt flyttats ett skåp till vänster, min papperskorg i badrummet är numera gömd bakom toalettstolen och mina linser har förpassats in under handfatet. Känns inte helt bra. Å andra sidan så är mina kalsonger prydligt vikta i garderoben, mina skjortor nystrukna och från golvet kommer det en svag doft av citrus. Man får nog ta det goda med det onda. Som ni säkert förstår så har jag skaffat mig en Ayi som kommer till min lägenhet och städar två gånger i veckan. Var först lite tveksam till hela idén, känns konstigt att ha någon som städar upp efter en, men eftersom livet här nere är ganska intensivt så är det skönt att inte behöva lägga ner energi på att städa.

I veckan var jag på jakt efter ett ställe att spela tennis på. Först hittade jag ett ställe som verkade ha jättefina banor, men när jag ringde visade det sig att man måste vara medlem i deras klubb för att få spela. Ett årsmedlemskap gick på 40000 RMB. Kändes lite dyrt för att spela tennis. Efter fortsatt letande så hittade jag tillslut en tennishall bara två kvarter från min lägenhet. Jag bestämde mig för att gå dit och boka en bana efter jobbet, eftersom jag antog att det skulle bli svårt med språket över telefon. När jag kom in i receptionen så satt där tre kvinnor som, liksom jag befarat, inte kunde ett ord engelska. De hade en kalender framme på skrivbordet och jag försökte förgäves få dem att boka en bana.

Efter ett tag kom en äldre kinesisk herre fram och började, på en utmärkt brittisk engelska, berätta öppettiderna och förklara hur jag kunde köpa ett köpa ett kort för att varje gång skulle bli lite billigare. Men även han verkade inte förstå min fråga när det gäller bokning av banan. Det verkade som om man bara gick dit och spelade. Jag tyckte det verkade vara ett märkligt system. Efter att ha ställt ytterligare ett antal frågor som jag fick konstiga svar på gick det tillslut upp för mig att det inte var en tennishall jag var hos. Tydligen hade tennisstadion flyttat till ett nytt ställe, som mannen pekade ut på min karta, och nu låg det en simhall på den gamla adressen. Jag hade alltså försökt boka en kommunal simbassäng de senaste tjugo minuterna. Gick leende ut från simhallen, de måste verkligen tyckt att jag var en underlig figur.

Det har varit en hektisk arbetsvecka. Teamet fick tillskott av ytterligare två personer och det känns roligt att kontoret börjar fyllas med folk. Att de förstår engelska har underlättat introduktion avsevärt. Innan jag åkte ner till Shanghai så trodde jag att den enda som jag skulle kunna prata med var Danzel och sedan skulle han kommunicera vidare till resten av teamet, som någon sorts avancerad form av visklek. Men nu kan jag skapa en relation till alla teammedlemmar, vilket känns mycket roligare.

I går fick jag tillsist min soffa, så nu är lägenheten färdigmöblerad. Han som hyr ut lägenheten är väldigt stolt över att det är en ljus ”skandinavisk” stil, men det känns mest som att möblerna är så ljusa att det nästan försvinner in i de vita väggarna. Men även om det inte är min stil så börjar jag helt klart känna mig hemma i lägenheten. Jag har varit här nere i lite drygt en månad nu men fortfarande känns mycket nytt och då känns det skönt att ha en plats där man kan slappna av helt och vila ut på.